Myrvikens sim- och sporthall 1970 – 2015

En liten berättelse om tillkomsten av den sim- och sporthall i Myrviken som nu blivit överbygd av den fantastiska nya sporthallen.

Den 1 juli 1965 fick jag tjänsten som kommunal idrottsinstruktör i Ovikens kommun. Jag blev med detta den första kommunala fritidstjänstemannen i länet. I tjänsten ingick bl.a. gymnastiklärarjobbet på realskolan och i folkskolans klasser 7 – 9.

Under våren 1965 hade kommunen tillsatt en kommitté som skulle utreda ett eventuellt uppförande av en sim- och sporthall i Myrviken. I kommittén ingick Åke Sundin, rektor på realskolan, Eric Borin, kommunens byggnadsingenjör, Leif Wikner gymnastiklärare och Jöns Olsson, Bådagården kommunpolitiker. Eftersom jag skulle överta Leifs tjänst som gymnastiklärare fick jag även ersätta honom i den nyvalda kommittén.

Vi startade vårt arbete med att åka och titta på anläggningar i ungefär den storlek som kunde bli aktuell i Myrviken. Vi var bl.a. till Gällö och till Änge i Offerdal. Ganska snabbt var vi överens om att den anläggning vi gillade bäst var den nyuppförda anläggningen i Änge, Offerdal. Den anläggningen hade ritats av arkitekt Suwe från Östersund, samma arkitekt som ritat den nyuppförda Centralskolan i Myrviken. Därmed var valet enkelt, vi uppdrog till Suwe att göra ett förslag till en attraktiv och ändamålsenlig sim- och sporthall.

Vi hade många möten och diskussioner med Suwe. Den simbassäng han först presenterade var som djupast 140 cm. Jag sa att jag ville att halva bassängen skulle ha ett djup på 3 meter, detta för att kunna göra de dykprov som ingår i ett flertal simmärken. Suwe drog några blyertssträck litet förstrött på ritningen, sen stelnade han till. Det såg skrämmande ut när djupet på bassängen skulle mer än fördubblas. Jag gav mig dock inte, bassängen blev 3 meter djup och det visade sig skulle bli mycket uppskattat.

Så var det finansieringen. Anläggningen var kostnadsberäknad till 1,2 miljoner kronor och en ansökan om ett statligt lån upprättades. Till saken hör också att beslut tagits att Oviken skulle ingå i storkommunen Berg fr.o.m. den 1 januari 1971. Oviken gillade inte detta, ville hellre tillhöra Östersund. Övriga kommuner som skulle bilda Bergs kommun, nämligen Rätan, Övre Ljungadalen och delar av Hackås hade utsett representanter som skulle förbereda tillkomsten av den blivande storkommunen. Dom kallades samlingsdelegerade och där fanns inga representanter för Oviken, detta eftersom man inte ville tillhöra Bergs kommun. Nåväl, samlingsdelegerade skulle i alla fall yttra sig över Ovikens låneansökan till en sim- och sporthall i Myrviken. Samlingsdelegerade föreslog att låneansökan skulle avslås och så blev också beslutet. På det efterföljande mötet på hembygdsgården i Oviken kom det, för oss i kommittén så förlösande orden från Ovikens starke man Olle B Olsson: – ”Då bygg ma schalv”. Och så blev det, anläggningen uppfördes utan statliga lån.

Bygget kom igång och jag passerade byggplatsen flera gånger per dag när jag gick till jobbet. På bygget arbetade ett flertal legendariska och duktiga snickare från Oviken såsom Lennart Larsson, Valter Eriksson, Olle i Backfors och Bertil Larsson. Förutom att dom var duktiga var dom också roliga att träffa och redan på ett tidigt stadium meddelade jag dom att den dag det kom vatten i den nya simbassängen skulle dom få slänga i mig klädd i mörk kostym, vit skjorta och slips. Så en dag på våren 1970 kom Bertil Larsson fram till mig när jag hade lektion på skolidrottsplatsen och meddelade att nu hade dom fyllt bassängen med vatten och nu krävde dom att jag skulle uppfylla mitt löfte. Jag gick hem, satte på mig utlovad klädsel och gick tillbaka. Hela bygglaget stod samlad när Bertil Larsson och Valter Eriksson tog tag i benen respektive axlarna och slängde ut mig på bassängens djupa del. Det var mitt livs ljuvligaste dopp! Tänk en simbassäng i Oviken! Underbart! Nu skulle statistiken på simkunnigheten öka väsentligt.

Hösten 1970 invigdes så den nya anläggningen, mycket folk och hög stämning. I de nya våtutrymmena var det dock några besökare som halkade vilket fick till följd att golvet måste göras något åt innan anläggningen fick användas. Antihalkremsor klistrades på och därefter var det klart att börja använda anläggningen.

Prolog
Efter att ha arbetat i fem år på realskolan med undermålig, för att inte säga vedervärdig gymnastiklokal, flisutrymmet innanför skolans pannrum, hade trösten hela tiden varit den lokal som var under uppförande. Storkommunen Berg skulle träda i kraft den 1 januari 1971 och min tjänst ändrades till att jag skulle bli chef på den nya fritidsavdelningen med Svenstavik som arbetsplats. (Under arbetet med bildandet av den nya storkommunen gick den blivande kommunkamreraren Gösta Lundström omkring och nynnade på Jan Malmsjös hitlåt ”bygga upp ett stort Berg av all djävlighet”.) En (1) termin, höstterminen 1971, var dock den nya sim-och sporthallen min arbetsplats och i ytterligare nästan 45 år har den varit till stor glädje och nytta för bergsborna i allmänhet och oviksborna i synnerhet!

Myrviken 2015-01-17
Börje Svedjesten