Under 1930-talet startade många vägbyggnadsprojekt runt om i bygden. Den nya väg som byggdes med spade och hacka, med häst och kärra, fick stor betydelse för samhället som växte fram vid vägkorsningen i Myrviken. Vägen gick rakt igenom det som allmänt kallades ”surhålet”. ”Surhålet” blev ett lerigt och blött område som främst berodde det på att hundratals kreatur och hästar skulle passera vägen, till och från fäbodarna. När man skulle till kyrkan eller på dans i Borgvik behövde man ta med sig ombyte av skor pga. att det var så blött och lerigt.
När vägarna började stå klara, köpte tre herrar en tomt vid vägkorsningen där dom byggde en fastighet. I husets nedervåning fanns en stor och modern lanthandel som hade allt vad ett lanthushåll behövde. På övervåningen bodde Landsfiskalen, motsvarigheten till det vi idag kallar polis. I huset har även affärsföreståndaren, barnmorskan och vägmästaren bott. Källarvåningen gjorde så småningom till tvättstuga och lunchrum för butikspersonalen. 1949 i samband med att affärsrörelsen såldes till Jämtlands Mejeriförening, JMF byggdes också huset ut. Man öppnade bland annat en mjölkbutik på södra gaveln och man byggde ut en separat avdelning för tyg- och järnvaror samt skor. En orderavdelning öppnades också vid namn ”Stormen” därifrån skickades varorna med någon av de 6-8 mjölkbilarna ut i byarna. Mejerihandeln var på 50-60talet Sveriges största lanthandel. Där fanns även en bensinmack. Så småningom renoverades nedervåningen på Gärdvalls om till Jordbrukskassa som på senare dagar bytte namn till Föreningssparbanken. När Föreningssparbanken flyttade till nuvarande Innosund flyttade istället ”Sport och Extra” in. 1987 blev det en Icabutik, och har varit det sedan dess, med visst utrymme för andra små verksamheter.
Ett annat hus som tidigt byggdes upp var en bostad som senare fick namnet Brydal från en man som ansåg att det borde heta Brydal eftersom så många brydde sig om huset och inte förstod hur man kunde bygga ett café i ”surhålet”. Caféet var fram till 1965 välkänt och välbesökt med generösa öppettider och hade ett tag också utlämning av apoteksvaror. Samhället fick namnet Brydal fram till 1943 när ett postkontor skulle öppnas. Myndigheterna ansåg då att Myrviken var ett bättre namn än Brydal. Ett tag hade man inte mindre är tre korvkiosker i Myrviken! Lastbilsgarage har funnits under ett antal år, där finns nu återvinningsstationen. Ett slakteri, rörläggnings och brunnsborrningsföretag, sadelmakeri, köttaffär, bönhus/söndagsskola, blomsteraffär, färghandel, bokföringsbyrå, skoteraffär och dagis har också funnits i Myrviken. Även en järn-, foder-, och byggaffär. Däckservice var från början en brandstation och därefter ungdomsgård. Området där OMEK och brandstationen var från början ett väggarge och bilverkstad. I samband med Sandsundsbrons invigning flyttades färjemännen till andra färjor och lokalen stod tom tills Räddningstjänsten och OMEK flyttade in på området.
1943 öppnades ett nytt modernt mejeri i tegelhuset intill Ica. I och med den öppningen lades alla små bymejerier ner för att mjölken nu kunde skickas med bil. 1974 upphörde all mjölkhantering på mejeriet och dirigerades till Östersund, därefter övertogs mjölktransporterna av tankbil. Året därpå flyttades Åkkrokens tunnbröd in, även detta blev en stor arbetsplats. 1982-2000 trappades bakningen ner av andra ägare och år 2000 upphörde verksamheten och sedan dess har lokalen inte haft någon verksamhet mer än som lagerutrymme.
Året efter att mejeriet öppnades i tegelhus byggde Koperativa Föreningen ett hus och flyttade sin butik från Borgvik. I huset fanns också ett antal lägenheter. Två år efter att affären lades ner, 1967 köpte Jämtlands mejeriförening huset och upprustade det huset. Under 70-talet blev matstället utnämnt till ”Smultronstället” av tidningen Expressen. I början av 90-talet fortsatte barserveringen av en ny ägare som också hade blomsterhandel i källaren. Efter det har huset varit ett vandrarhem och idag är det en pizzeria.
Samhället växte och Harald Gärdvall som stred hårt för samhällets utveckling tog över affären. I samband med det lät han bygga en ny fastighet mitt emot affären, det så kallade Gärdvallshuset (utgör Myrvikens torg idag). Huset innehöll lägenheter, matservering, uthyrningsrum för mejeriarbetarna. I husets källare fanns även en frisering och Pelle Forsners cykelverkstad. Det nya postkontoret flyttades också till Gärdvallshuset. När realskolan startade i Myrviken öppnade Selma Gärdvall bokhandel för att eleverna lättare skulle få tillgång till studiematerial. Hon var även skulptör och bildade en konstförening, vilken fortfarande finns kvar.
1958 blev det kommunalt vatten och avlopp, första reningsverket låg där Innosund har sin verksamhet idag och året därpå ordnades gatulyse i Myrviken. För att få in pengar fick man lov av idrottsföreningen att sköta serveringen under sommaren på då länets populäraste festplats, Fröjdholmen. Även midsommarhelgen samlades det in pengar, och redan på midsommardagens eftermiddag var det slut på dricka och mat. En strykande åtgång, inte minst genom alla campare. Vilket man åtgärdade genom att beställa mer dryck från bryggeriet och åka till Hoverberg och Vigge för att köpa mera korv. På hösten avslutades det med surströmmingsfest för alla inblandade.
1957 i december togs beslutet från kommunfullmäktige att det gamla ålderdomshemmet Björkhem i Side skulle få sig ett nytt hus. Efter kampen om vart det skulle ligga blev svaret Myrviken och inte Oviken. 28 vårdplatser byggdes och tävlingen om namnet på vårdhemmet blev Dalsätra, inskickat av Kristina Larsson från Älven. Med åren har huset byggts ut och i samband med en renovering togs ett tiotal platser bort och in kom Läkar- och distriktssköterskemottagning, under senare år tillkom också en hälsocentral. 1991 byggdes ett fristående hus på västra sidan som anslöts med Dalsätra. Där öppnades ett gruppboende för senildementa och fick namnet Fjällglimten.
1960 påbörjades byggandet av den nya skolan. Det tog sex år innan kommunen hade fattat ett beslut om det skulle bygga en ny skola eller om de befintliga skolorna skulle rustas upp. Man var i akut behov av en skola allt eftersom samhället växte och på hösten två år senare öppnades skolan. Skolan blev dock för liten och mellanklasserna hänvisades till Bölåsen.
Runt samma år på skoltomtens södra del byggdes en yrkesskola för utbildningar av fordonsmekaniker. På 70-talet lades yrkesskolan ner och blev en bilmekanisk verkstad. Därefter blev verksamheten till största del tillverkning av skoterkälkar. Sedan 2003 drivs lokalen av en grossistfirma med VVS-produkter.
I början av 70-talet invigdes på hösten en ny sim- och sporthall. En anläggning som nyttjades flitigt och hade hockeyrink, fotbollsplan och lekställningar. Några år senare hänvisades högstadieeleverna till Svenstavik och då rymdes alla elever i Myrviken och Bölåsens skola lades ner. Påtryckningar av en arbetsgrupp gör att 1984 får Oviken ett eget högstadium och grundskola åk 1-9 i Myrvikens skola. 1996 har man redan byggt ut med en ny huskropp mot sydost med klassrum och fritidslokaler och förskolan flyttar in i Myrvikens skola. 1997 görs den tredje utbyggnaden av Myrvikens skola, övervåning med lokaler för högstadiet även ny bildsal, tekniksal och nya elevutrymmen.
Bensinmacken Esso byggdes upp på 50-talet och finns kvar än idag och var från början en bensinmack med liten verkstad. Med åren har verksamheten byggds ut ett antal gånger och gått i samma spår. Idag heter macken Frendo.
1994 förändrades Myrvikens centrum när Berg hyreshus byggde Centrumhuset. Då flyttades posten och den kiosk som stod norr om Gärdvallshuset in. I april 1995 jämnades Gärdvallshuset med marken och utgör idag Myrvikens torg.
17 mars 2014 togs första spadtaget för att i samband med renovering av badhus/sporthall göra en tillbyggnad med en större aktivitetshall och bowlinghall i den gamla sporthallen. Även renovering av gym och nya omklädningsrum och en relax byggs och Mötesplats Oviken är i drift i början av 2015.
2019-06-09: Tillägg av I Månsson: Mycket av uppgifterna ovan är från häftet "MYRVIKEN Det unga samhället 1935-2004 Så byggdes Myrviken och här är personerna som levt och bott här." Häftet är en sammanställning av det arbete "Forskargruppen, Myrviken" gjorde. I forskargruppen ingick Siv och Algot Jonsson, Margareta Andersson, Lennart Larsson och Börje Svedjesten.
Häftet är slutsålt, men lär finnas på biblioteket i Myrviken.
