Hällne betyder höjdsluttning och byn ligger 4 kilometer från Myrviken på vägen till Gräftåvallen. På vissa ställen i byn har du möjlighet att se fjäll åt ena hållet och Storsjön åt andra. Hällne har som många andra byar haft en skola. Hällne skola byggdes 1912 och var i bruk till 1962 med undervisning för hela skolgången på 6år. Fram till 1946 hade man med sig matsäck i skolan, sedan blev det skolbespisning. Barn enda från Häggsåsen till Gisselåsen, Västnor, Hanabacken och Myrviken gick på skolan i byn. Två år efter att skolan stängdes öppnades Åkkrokens tunnbrödsbageri och 1976 flyttades bageriet till mejeriet i Myrviken.
På en åker nedanför Lillbacken, ca 300meter från skolan tillbringades många timmar med skolfotboll, längdhopp, höjdhopp. En annan samlingsplats som barnen hade var spruthuset. Det var ett litet hus som fanns i varje by, ifall elden skulle komma lös. Runt det huset i Hällne samlades många, från flera byar än Hällne för att leka diverse lekar. Omkring det huset kunde det även planeras när och var nästa logbal skulle hålla till.
På höger sida intill vägen innan man svänger in i byn ligger en gård med ett gult hus, Skärpan. Huset var tidigt en affär och under ransoneringen fanns det ingen affär där men man kunde man gå till Skärpan när det var dags för nya ransoneringskort. Korten tog man med sig när man skulle till affären, där klippte expediten kuponger för de varor man handlat som var ransonerade. Under krigsåren var det även på Skärpan som man hämtade posten, senare flyttades verksamheten till Erikshem som låg längre in i byn.
Under 1940-talet bodde det omkring 100personer i Hällne, på den tiden var man beroende av varandra vilket också gav god sammanhållning i byn. I början av 50-talet köpte byn gemensamt in en självbindare och tröska för att underlätta jordbruket. Under samma tid köptes det in traktorer på gårdarna och det blev mera maskiner. Omkring tio år senare blev elva gårdar delägare i en halmhack med fläkt. Under senare delen av 60talet började man bygga spannmålstorkar och leja skördetröskor för spannmålsskörden.
Bostäderna på gårdarna var av normal standard, det var mest stora hus som oftast var inredda på nedervåningen. Kaminer fanns i de rum som användes under kalla årstider och under sommaren kunde vissa flytta ut sina kor till sommarladugården och sedan bo själva i ladugården sedan de hade städat ordentligt. I en del gårdar fanns det en och annan spelman, Paul Eriksson var en av dom. Han var en duktig spelman och väldigt bra på att texta och många kanske hellre känner igen honom med namnet Pallen.
När elströmmen kom till alla gårdar i byn kunde man använda elen för att driva vedkap med klyv och tröskverk med elmotor. Det var också under den här tiden som allt fler mjölkmaskiner köptes in till ladugårdarna, vilket snart fanns på de flesta gårdarna. Den sista mjölkproducenten som slutade i Hällne var gården Per-Olovs år 1999.
Vägarna i byn var bara byvägar och kunde endast köras med bil om somrarna och vid torrt väder. I början av 50-talet började man planera för en bilväg genom byn från Kinderåsvägen till väg 321 i Västnor. I slutet av november 1954 var vägen klar. Oftast fanns det bara en cykel på varje gård så varje cykel rullade många mil. Cykeln var ett bra transportmedel för att frakta allt från smågrisar till mjölkflaskor. I slutet av 60-talet påbörjades planeringen för kommunalt vatten i byn och 1972 var det klart för nästan hela byn.
Hällneborg var samlingslokalen som välkomnade många i samband med dop, högmässa och högtidsfirande. När det var missionsauktion åkte man också till Hällneborg. Auktionen anordnades av kyrkan med varor som byinvånarna hade skänkt. Idag är Hällneborg sålt och används som fritidshus.
Under millenniumskiftet fanns också en veterinärstation, och i samma vända som veterinärstationen lades ner såldes också Adels och in flyttade ett par från Skåne. De byggde upp en boule-hall av gamla ladugården och på samma våning en lekplats med rutschkana, klätterställning och en bock man satt på och slog med kuddar tills den ena åkte av bocken. På höskullen fanns det en stor bilbana med bilar man satt i och körde och radiostyrda bilar man styrde med fjärrkontroll. Än idag tillbringar främst pensionärerna tid i boulehallen trots att fastigheten har bytt ägare. I Hällne har det på senare år tillkommit många bybor. Lillbacken som ligger intill Hällne hette tidigare Taskbacken utifrån den väska(task) man använde som behållare av saltsten när man buförde djuren. Namnet Klockarbacken kan vara åsen med en ”kluk”= en slags höjd. Klockarbacken ligger efter vägen om man åker från Hällne mot Västnor.
